Stationen Röstånga

Jag hade gjort ett snabbt ärende på banken i Svalöv och stod och väntade på bussen till Teckomatorp för att sedan ta tåget tillbaka hem till Malmö. Men resten av dagen var obokad och ledig och jag kände mig lite upptäckarlysten. Plus att det kändes lite trist att ha åkt så långt bara för detta lilla ärendet på banken.

Så jag googlade på mobilen för att se vad som fanns att göra i närheten och då kom bland annat Stationen i Röstånga upp och jag kände då också att jag var lite hungrig.

Jag hade hört talas om restaurangen och var lite nyfiken på den så jag bestämde mig för att åka dit och äta lunch. Enligt Skånetrafikens reseplanerare behövde jag inte vänta så länge på Regionbuss 243 Svalöv-Röstånga.

Bussturen till Röstånga tog mig på helt nya vägar genom ett vackert landskap och pittoreska små byar. Vi passerade bland annat Bialitt Kaffestuga, en skånelänga med vasstak från 1600-talet där underhållningsprogrammet “Bialitt” från min barndom med Lasse Holmqvist som programledare spelades in. Så nu vet jag var Bialitt ligger, det kanske kan bli ett nytt utflyktsmål vid ett annat tillfälle.

När jag hoppade av på Röstånga busstation mitt i byn kände jag ett lätt duggregn och jag hade varken paraply eller regnkläder med. Men till min glädje såg jag genast den gamla stationsbyggnaden som idag inhyser en väldigt annorlunda och kul restaurang.

Entrén med en lång gång såg spännande ut och när jag kom in på uteserveringen var den helt tom på människor förutom kocken och servitören som satt utanför stationsbyggnaden. Jag frågade om det var öppet och det var det och trots duggregnet beslutade jag mig för att sitta på uteserveringen och efter en stund höll det upp.

Jag bestämde mig för en pasta och Stationens Pale Ale från Röstånga RajRaj, det lokala nano bryggeriet, det smakade fint!

Den unge och trevlige servitören berättade att Stationen numera ägs av byborna, köpt av byns aktiebolag. De köpte stationen av Harry Franzén, han som en gång gjorde Röstånga rikskänt genom att sälja vin i sin livsmedelsaffär när Sverige hade gått med i EU. Franzénmålet blev det första rättsfall som prövade det svenska alkoholmonopolet och Systembolagets roll ur ett EU-rättsligt perspektiv. Franzén hade i sin tur köpt Stationen av makarna Tollesson som tidigare igen drev Farbror Elofs Skafferi i Billeberga. Som jag tyvärr aldrig fick besökt, och flytten till Röstånga har jag helt missat. Alla prylar och det brokiga möblemanget på Stationen är från deras tid. Den ideella föreningen “Röstånga tillsammans” startade RUAB Röstånga utvecklingsbolag som ett verktyg för att utveckla bygden och slippa se sin älskade hembygd avfolkas. Jämte föreningen är nästan hälften av medborgarna delägare. På så sätt har de bland annat fått behålla Röstånga skola. Vilket fantastiskt initiativ, och vi själva måste ju så klart vara den förändring vi vill se!

Röstånga ligger skönt inbäddad i bokskogens grönska vid Söderåsens fot. Jag läser att byn har växt fram kring ett gammalt vägmöte mellan åsen och slätten. Här möts många vägar från olika riktningar Färingtofta, Klippan, Billinge och Svalöv. Invigningen av Klippan-Röstånga-Eslövs Järnväg 1892 bidrog det till att samhället fick ökad livskraft och att affärslivet blomstrade. Stationshuset byggdes i tegel och inrymde expedition, väntsal och bostad för stationsinspektören och 1914 fick stationen elektrisk belysning.

När järnvägen Klippan - Röstånga drogs fick även Skäralid en station. Detta var samtidigt med turismens framväxt och Svenska Turistföreningen lanserade sin slogan “Känn ditt land”. Skäralid har i århundraden lockat många besökare med sin vackra och dramatiska natur och blev tidigt ett av de populäraste turist- och utflyktsmålen i Skåne.

Röstånga Gästgiveris långa historia sträcker sig tillbaka till 1647 och gästgivargården tillhör en av de äldsta gästgivaregårdarna i Sverige. Men med den ökande besöksskaran i området behövdes det fler övernattninsmöjligheter med matservering. Med stationen och ett bra kommunikationsläge öppnade 1894 ett så kallat “småländskt gästgiveri” i ett ombyggt torp i Skäralid. Men 1905 brann torpet ner och byggdes inte upp igen. Istället byggdes ett stort turisthotell med restaurang på Domänverkets mark. Skäralids Turisthotell öppnade 1906 och blev omtyckt och välbesökt. 1920 tog Erik Albin Grundström från Markaryd över hotellrörelsen. Källarmästare Grundström ville göra trakten ännu mer attraktiv och 1929 dämde han upp Skärån. Främst för att kunna erbjuda fiske för turisterna men också för att skapa en vacker miljö till turisthotellet. Skärdammen är alltså en konstgjord damm. Grundström blev lite av en legend och drev rörelsen fram till 1965. Fyra år senare 1969 revs hotellet.

I början av 1900-talet anlades också en restaurang med dansbana på Kopparhattens topp 150 meter över havet. Verksamheten hade startat som en liten kaférörelse av “Fru Persson” i slutet av 1890-talet och blev också en populär träffpunkt. Stora grupper av naturflanörer kom för att njuta av naturen och utsikten från Kopparhatten. 1952 flyttades dansbanan till Högkull vid Spången och restaurangbyggnaden revs 1966.

Järnvägen underlättade besök och många danskar tog sig hit med direkttåg via färjan från Helsingör och Köpenhamn och på helgerna sattes det in extratåg. Läste att danskarna än idag utgör hälften av besökarna i Nationalparken. Dansbanorna vid Skärdammens turisthotell och Kopparhattens restaurang lockade det “vanliga folket”. De kom från när och fjärran och det var inte ovanligt att man cyklade till Skäralid från Simrishamn, Ystad och Trelleborg sträckor på drygt 10 mil!!!

Här fanns också stenbrottet i Skäralid, där man sen 1906 hade brutit sten i en allt större omfattning och nu ville använda järnvägen för sina transporter. Vid den tiden och fram till första världskriget fanns det ca 60 anställda i stenbrottet. Stenhuggarna hade kommit från Småland, Blekinge och Bohuslän där det fanns gamla traditioner av stenbrytning. Det höggs många olika sorters sten i Skäralid. Det höggs gatsten och trappsten men också finare sten till kyrkogårdsmurar och monument. De som högg monument var de skickligaste stenhuggarna och kallades “monumentare” och var riktiga konstnärer. Läser att det under andra världskriget exporterades mycket sten till Tyskland och Hitlers monument! Stenbrottet lades ner i början av 1970-talet och där ligger nu Skäralids camping.

Det gjordes också avverkningar i Skäralidsdalens sluttningar i samband med första världskriget. För att transportera ut virket byggdes en järnväg in i dalen. Under andra världskriget avverkades mycket träd i Kvärkdalen för tillverkning av kol till gengasframställning.

En annan anledning till att järnvägsbanan byggdes var att F5 i Ljungbyhed ville använda järnvägen för militära transporter. Under den senare halvan av 1800-talet var Ljungbyhed en av Europas största militära exercisplatser med uppemot 15 000 man. Och de ville kunna åka enligt strikt rangordning. Så med önskemål från militären i Ljungbyhed fanns det både första, andra och tredje klass vagnar. Det var annars ovanligt att så små järnvägslinjer kunde erbjuda tre klasser. Tågen drogs av ånglok, varav ett hette Röstånga. Biljettpriset var 8, 6 respektive 4 öre per kilometer. En tur och retur biljett till Klippan i tredje klass kostade 1,50 kronor och på den tiden var en arbetares daglön 2 kronor.

Därefter skedde stora förändringar inom järnvägstrafiken. Järnvägen hade sin storhetstid under 1940-talet. Nya vagnar och lok anskaffades och rälsbussar sattes in för persontrafiken.

Sen på 1950-60 talen kom en tid då turismen sökte sig nya vägar; bilsemestrar, camping och charterresor. Och när privatbilismen ökade under 1950-talet blev konkurrensen stor och gods- och persontrafiken blev allt svagare. 1961 upphörde persontrafiken och linjen lades ner och en epok gick i graven. Många svenska turisthotell fick också svårt att hålla ställningen. Dans vid en dansbana var inte längre något man vallfärdade till. Men Skäralid fortsatte att locka men mer som mål för en söndagsutflykt eller skolutflykt. Sedan dess har besöksantalet vid Skäralid ökat och i hjärtat av parken ligger nu Restaurang Skäralid. I det gamla stationshuset finns numera det populära vandrarhemmet STF Skäralid.

Bara ett stenkast från busshållplatsen i Röstånga ligger också turistbyrån, Felix Konditori, den vackra Gästgivargården och i en vackert gult, byggnad med tinnar och torn ligger STF Röstånga/Villa Söderåsen B&B.

Söderåsens nationalpark är en av Skånes tre nationalparker. På Söderåsen finns Skånes högsta punkt 212 m.ö.h. Bergåsen skapades för cirka 150 miljoner år sedan och sträcker sig från Röstånga i sydost till Åstorp i nordväst. Parken utgör ett av norra Europas största sammanhängande lövskogsområden med stora inslag av bok, ek och död ved. Kullfallna trädstammar och stamdelar som är avgörande för den biologiska mångfalden och en central livsmiljö för väldigt många djur och växter. Precis bredvid turistbyrån i Röstånga ligger Nackarpsdalen, byns egen entré till Nationalparken som invigdes 2004 och är ett komplement till entrén i Skäralid. På Röstånga turistbyrå kan man bland annat hyra Naturcyklar och GPS:er. I Skäralid finns parkens Naturum som invigdes 2000. Där man kan få tips på vandringar, sevärdheter och information om områdets speciella natur och där finns också busshållsplats.

Idylliska Röstånga verkar perfekt som utgångspunkt för många upptäcktsfärder och naturupplevelser. Jag tänker att jag vill återvända och bekanta mig mer med den spännande trakten. Skåneleden går genom området, delvis på de promenadstigar och vandringsleder som anlades för mer än 100 år sedan. Kanske bokar jag in mig över en helg på något av vandrarhemmen och går någon av vandringslederna i Söderåsens nationalpark.

När jag skulle hem valde jag att ta buss 518 Klippan-Stehag till tågstationen i Stehag och därifrån Pågatågen hem till Malmö.

När jag summerar dagens alla intryck gläds jag åt allt nytt jag upplevt på denna lilla spontanresa till Röstånga. Bara ca en timmes tåg- och bussresa från Malmö. En ganska trist och mulen dag, förvandlades plötsligt till en härlig, lärorik och minnesvärd dag. Skåne är fantastiskt!