Möllegården

Tog buss 130 Malmö-Lund till Åkarp för att besöka Möllegården kultur som jag varit nyfiken på sedan de öppnade 2009. Genom åren har jag sett deras annonsering om flera för mig intressanta tillfälliga utställningar. Men först idag blir det alltså av med ett besök i det lilla kulturhuset.

Möllegården är en av de ursprungliga gårdarna i det gamla Åkarp. Åkarps mölla omnämns redan 1673 som “Vaedermöllan ved Aagerup”. Själva möllan, en stubbamölla, var belägen på den plats där det idag är parkering. Möllan revs 1913 och de intilliggande vitputsade längorna är återstoden av den skånegård som var möllarens och som numera huserar Möllegårdens kultur.

Kulturcentret bygger på Charlotte Weibulls samlingar av nationaldräkter, folkdräktssilver, skånska vävnader och klutar. Under tidigt 1900-tal ägde Charlottes mormors syster Ingrid Andersson en nationaldräkts affär på Baltzarsgatan i Malmö. Där sydde man upp folkdräkter på beställning. I mitten av 1940-talet bestämde sig Charlotte för att ta över butiken annars hade den fått stänga och byggde sen vidare på Ingrids textilsamling. Ingrid hade bland annat sparat på en massa tyglappar som blivit över när hon skurit folkdräkter. Charlotte tyckte det var synd att slänga dem och kom på att hon kunde göra dockor. Hon började med att göra dockor med mans- och kvinnodräkter från de 23 skånska häraderna som alla hade ett eget mönster, som vuxit fram ur gamla traditioner. Sen började hon dokumentera dräktskicket i de andra lanskapen med hjälp av hemslöjdsföreningarna. Efterhand blev det även dockor föreställande yrkespersoner, sagofigurer och tomtar.

Själva dockverkstaden fanns i Åkarp där hon bodde och sedermera flyttade även butiken till Åkarp för att ha Charlotte Weibulls Dockcenter på ett ställe.

När affären lades ner sparade Charlotte mycket av dräkterna, främst de som visades upp i en monter på Baltiska hallen 1914. Familjen Weibull skänkte kollektionen till Burlövs kommun, för att kunna visas upp för allmänheten. Denna stående utställning var en av de första man hade på Möllegården och den drar både historieintresserade och sömmerskor från hela landet.

Men nu idag var det inte främst den utställningen som drog mig till Möllegården. Utan två tillfälliga utställningar, en om cyklar och en annan om vinylskivor.

I cykelutställningen kan man se hur cykeln utvecklats genom åren. Här finns modernare single-speed cyklar där allt onödigt är bortplockat – påhittat av New yorks cykelbud som ville cykla så lätt som möjligt. Här finns också en cykel som man trampar liggande. Bland de äldre modellerna finns en Husqvarna från 1939 – en Twist racer med “kylarprydnad” á la Rolls-Royce på främre stänkskärmen.

I vinylutställningen upplever jag tonårens musik igen. Här kan man ta fram skivor man gillar och spela på en skivspelare, och det finns mycket att välja på bland. Pink Floyd, Beatles, Jimi Hendrix, Rolling Stones, Deep Purple och många, många fler. Det finns till och med en manual för den som aldrig använt en skivspelare.

Från taket hänger LP-skivor och på väggarna sitter nostalgiska skivfodral. Här finns också en docka i tidsenlig stormönstrad 60-tals klädsel, och en reseskivspelare som för många på 50- och 60-talet var den första skivspelaren och jag minns lyckan när jag fick min egen. Minns hur jag själv satt med innerfördralet och sjöng med i låttexterna i låt efter låt. Omslagen på skivorna var viktiga och studerades noga under tiden man lyssnade och nu ser jag hur de präglade sin tid. Att följa en artists skivomslag genom karriären är en tidsresa.

I utställningsinformationen läser jag bland annat att: LP-skivan lanserades för 69 år sedan av Columbia Records och att LP är en förkortning av Long Play. I perioden 1967 och 1987 var detta formatet det mest sålda formatet för musik i världen. Och efter decennier av digitala musikformat är nu vinylskivan på väg tillbaka.

Efter utställningarna kurrade magen så jag bestämde mig för att äta något på Möllegårdens Kafé Charlotte med en fin lekhörna med utklädningskläder, spel och annat för barnen. Valde en enkel men god lunchpaj med sallad och en Ramlösa som jag trots den mysiga gammaldags kaféinredningen bestämde mig för att inta i den för dagen soliga men något blåsiga trädgården på baksidan av byggnaden.

I butiken finns ett ganska stort sortiment från en rad olika hantverkare och odlare i området. Tyger, smycken av olika slag, keramik gammaldags leksaker, närodlade produkter som honung och sylt och mycket annat. Perfekt för den som letar kul och annorlunda presenter.

I närheten av Möllegården ligger Hvilan, Sveriges äldsta folkhögskola som byggdes 1868 med Sveriges första och kanske äldsta gymnastiksal. Där läste jag in gymnasiekompetens, tre fantastiska och lärorika år. Men då fanns inte något kulturcentrum på Möllegården det öppnade först 2009.

Folkhögskola är för övrigt en skolform jag verkligen kan rekommendera! Det har gett mig många vänner för livet!

Åkarp är också en av de orter mina morföräldrar bodde på när jag var barn så jag har en del svaga Åkarpsminnen från barndomen. Sen har min mamma också berättat många glada minnen från hennes ungdom när hon och hennes storasyster jobbade som servitriser på Restaurang Lillgården på 1950-talet.