Borgeby Slott Norlindmuseet

Jag tog buss 134 Malmö-Löddeköpinge från Värnhemstorget i Malmö och hoppade av vid Borgeby Slottsvägen mitt ute på slätten. Det kändes lite konstigt eftersom jag inte kunde se slottet från bussen. Jag frågade chauffören om det var rätt hållplats och det var det. Efter cirka 10 minuters promenad var jag framme vid Borgeby Slott och Norlindmuseet som jag länge varit så nyfiken på. Men egentligen inte visste så mycket om. Inte kunde jag i min vildaste fantasi ana att slottet i dalsänkan vid Lödde å, mitt i den skånska myllan, bar på en sådan fantastisk historia och starka människoöden.

Borgeby slott ligger i Lomma kommun mellan Lund och Landskrona. Det är ett av Skånes äldre slott och har en speciell anknytning till konstnären Ernst Norlind (1877-1952) och Hanna Larsson (1866-1953). De två möttes första gången 1902 när Hanna bjöd in Ernst till en av hennes kulturella salonger. Paret gifte sig 1907. Hanna Larsdotter fick godset av sin far, Lars Persson, en välbärgad bonde från Österlen som köpte slottet 1887. När Hanna bosatte sig på Borgeby slott började hon sin kulturella gärning samtidigt som hon skötte den stora gården. Hanna var konstintresserad och höll kulturella salonger och agerade mecenat.

Hon hjälpte fattiga konstnärer genom att köpa deras konstverk. Ibland fick de bo och äta på slottet. På så sätt kom prästsonen Ernst Norlind från Vellinge till Borgeby.

Efter sin fil kand-examen i Lund reste han till Tyskland och studerade måleri för konstnären Adolf Hölzel. Han fick goda recensioner hemma i Sverige och blev snabbt en etablerad konstnär men hade svårt att leva på sin konst. När Ernst träffade Hanna fick han både beställningar, kärlek och trygghet. Fram till omkring 1925 var hans målningar ofta mörka och dämpade i färgerna men blev sedan livligare och ljusare. Ernst är främst känd för sina storkmålningar, däribland den välkända reklamaffischen för Baltiska utställningen i Malmö 1914. På 1940-talet höll han flera kåserier i radion och blev en känd och populär radioröst. Efter detta ökade efterfrågan på hans storkmålningar, som han målande på löpande band och sålde i stort antal. Ernst tjänade mycket pengar på storkmålningarna, men tyckte själv egentligen inte om dem. Bland de nära vännerna fanns poeten och författaren Anders Österling (1884-1981). Ernst gjorde omslagen till hans första diktsamlingar.

Ernst spelade även fiol och var vän med folkmusikupptecknaren Olof Andersson. De två brukade spela och uppträda på föreläsningsaftnar. Ernst tillägnades också en vers i sången “Skånska slott och herresäten”

“På storkarna tror också Borgeby herre, fast de här nere i Skåne för vart år blir färre. När parken vid Borgeby doftar viol då stämmer Ernst Norlind sin träskofiol”.

Sången skrevs ursprungligen till Oscars Winges nyårsrevy 1929 på Hippodromen i Malmö och samma år sjöng Edvard Persson in den på skiva. Texten var skriven av Bengt Hjelmqvist och Hjalmar Gullberg (1898-1961), en av den tidens mer kända skånska poeter och författare.

Umgänget med författare och konstnärer inom det skånska kulturlivet var viktigt och tillsammans skapade Hanna och Ernst Norlind ett kulturellt centrum på Borgeby slott. Men det var främst genom Hannas stora kulturintresse som dåtidens stora kulturella personligheter drogs till parets pampiga medeltidsbostad. Både svenska och internationella författare, konstnärer och kulturpersonligheter besökte och vistades under olika tider på slottet. Ellen Key, Rainer Maria Rilke, Hjalmar Gullberg, Wassily Kandinsky, Isaac Grünewald och Sten Broman var några av den tidens kändisar som besökte Borgeby.

Jag vet inte varför, men det känns både mäktigt och lite märkligt att tänka att så stora kulturpersonligheter som Rilke, Kandinsky och Grünewald har vistats i lilla Borgeby, mitt ute i det skånska bondlandet. Rilke ska ha skrivit en dikt om sin vistelse på Borgeby.

Det är sorgligt att läsa om sonen Staffan som föddes 1909 och var Hanna och Ernst enda barn. Han blev också den sista enskilda ägaren av Borgeby. Foton från Lunds universitetsbiblioteks bildsamlingar visar en bedårande söt liten gosse och i källorna beskrivs han som ett känsligt barn. Andra bilder från arkivet visar en ung man med känsliga drag som är rörande att se. Som vuxen blev Staffan konstnär som sin far men han och Ernst kom inte överens. Staffan studerade för Carl Wilhelmson i Paris och hans motiv­krets och stil var en helt annan än sin fars. Staffan målade abstrakta motiv och skulpterade små fantasifigurer och led mycket av att ständigt jämföras med fadern. Han sålde nästan ingenting och blev aldrig erkänd som konstnär. Under hela hans liv försökte han uttrycka det han bar inom sig och om inte samtiden förstod honom hoppades han att eftervärlden skulle göra det. Redan från tidiga tonåren bar Staffan på själslig ohälsa och provade en mängd olika terapier. 1949 gick han slutligen med på en lobotomi i ett försök att råda bot på kraftiga ångestattacker och ofrivilliga skrik. Operation gjorde slut på alla möjligheter till ett skapande liv. Istället ägnade han sig åt att skriva och mängder av brev är sparade. Staffan omyndigförklarades 1952 och avled 1978.

Familjen Norlind inrättade en stiftelse som efter deras död skulle visa slottets konstsamlingar och fortsätta stödja det skånska kulturlivet. Minnesutställningen i porttornet invigdes 1988. Museet ligger i den delen där Ernst hade ateljé och galleri. Här kan man se Ernst Norlinds egna målningar och bilder skapade av hans son och konstnärsvänner i rekonstruerade miljöer. Här finns också hemmiljöer med berättande texter. En konst- och personhistorisk exposé över paret Norlinds liv och tid tillsammans på Borgeby. Porttornet och dess samlingar förvaltas nu av Kulturen.

Ernst Norlind finns representerad vid Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs konstmuseum och Kalmar Konstmuseum.

Slottet med 1000-åriga anor har rötter i en av vikingakungen Harald Blåtands så kallade trelleborgar. Borgeby är en av två kända trelleborgar i Sverige, den andra är Trelleborgen i Trelleborg. Trelleborgen som tidigare låg på platsen byggdes troligtvis i slutet av 960-talet till ca 980 när Harald Blåtand var kung i Danmark och Skåneland. Dessa danska ringformade vikingaborgar hade jordvallar, träbeklädnad och framförliggande torrgravar. Harald Blåtand behövde befästningar som kunde härbärgera soldater och fungera som administrativa centra efter att ha enat det danska riket.

Under vikingatiden var vattenvägarna de transportleder som var enklast att använda och Löddeköpinge var en viktig handelsplats. Vid Borgeby slott fanns en förbindelse över Lödde å som knöt samman landsvägen från Helsingborg och Landskrona till Uppåkra/Lund och vidare till det nuvarande Trelleborg. Borgeby slott blev en knutpunkt för att kontrollera handel både på vatten och på land.

Slottets våldsamma historia skildras mycket bra i den dramatiserade dokumentärfilmen “Borgeby Slott, Ett tusenårigt drama”. Filmen av Stefan Elkington, producerad av Sund TV 2012 finns att se på YouTube och är mycket sevärd. I “Ett tusenårigt drama” får man följa de stora och mångskiftande historiska händelserna på Borgeby slott med utställningsproducenten Eva Wängelin som utmärkt ciceron. Hon var projektledare för Borgeby Slott mellan 2008 och 2012.

Filmen innehåller många fina historiska scener ända från Harald Blåtands vikingatida ringborg fram till familjen Norlind och kultureliten på Borgeby i början av 1900-talet. Harald Blåtand gestaltas av Björn M Jakobsen från Fotevikens Vikingamuseum i Höllviken där även en del scener i filmen har spelats in. Andra scener är från Trelleborgen i Trelleborg och Vikinga Tider i Löddeköpinge.

Den historiska slottsmiljön på Borgeby Slott måste vara en perfekt heldagsutflykt att göra med familjen eller med vänner. Här finns allt: konst, kultur, historia, dramatik, kafé och vacker natur. Tröttnar man på kultur kan man istället fiska eller i sakta mak färdas längs Lödde å och njuta av den vackra frodiga naturen. På Borgeby kan man hyra kanot eller båt i Åboden. Där kan man också hyra eller köpa fiskutrustning och har man inte eget fika med sig kan man köpa i Slottscafeét.

Utställningen är framförallt öppen under sommaren och det är fri entré.

När jag skulle hem promenerade jag tillbaka till Bjärred via gångbanan längs med den ganska starkt trafikerade Norra Västkustsvägen. Jag ville besöka Borgeby Skor och Borgeby Kryddgård som jag sett från bussen på väg till Borgeby och som ibland annonserar i dagspressen. I den välsorterade kryddbutiken inhandlade jag ett antal spännande kryddor innan jag tog bussen tillbaka till Malmö.